Vad gjorde ni då? Minns ni det? Jag vet att jag satt i soffan, i Limhamn där vi bodde på den tiden. Jag satt och bläddrade mellan kanalerna och så ropade jag på mamma. Frågade vad det var för nåt, var det nåt som hände på riktigt? Mamma såg chockad ut och jag förstod att det var på riktigt.

Jag sprang ner till min bästis som bodde på samma gård just då, vi sprang bort till vår skola som fortfarande var öppen. Vi skulle egentligen på fotbollsträning tror jag, men vi letade rätt på vår favoritlärare då, Magnus, och berättade att ett flygplan hade flugit rakt in i ett hus i USA. "Ett hus?" frågade han. Ja, de där jättehöga husen. Men vi vet inte varför eller hur planet hamnat där.

Kan ni fatta att det var tio år sen detta hände? Jag kan verkligen inte förstå det. Jag kunde knappt ta det till mig då, det var alldeles för stort och för overkligt för mig. För hemskt och för långt bort. Jag kan fortfarande inte förstå hur människor som lever i samma värld som oss kan vara så här elaka och sinnesförstörda.

Jag önskar att alla våra tankar, tillägnade de som drabbades och som tvingats ta sig genom denna hemska sorg, kan hjälpa de på något sätt. Tio år har gått.. det känns som om det hände för ett år sen, högst ett år.

Idag inviger de Memorial Plaza på Ground Zero, och jag hoppas innerligt att ingenting händer. Det har ju stått en hel del på aftonbladet om lastbilar fulla av sprängladdning, men man kan bara hoppas att ingenting händer. Inte idag. Inte någon dag!