Jag kan inte sluta tänka på ungdomarna och barnen på ön Utøya. Fruktansvärt. Det svider i hela min mage när jag läser alla nyheter och uppdateringar om hur många dödsoffer som konstaterats. Fanny berättade för mig om ett blogginlägg som är skrivet av en av ungdomarna som befann sig mitt i skottlossningen, mitt i massakern som tog många av vännernas liv. Ni kan läsa det här.

Det är svårt att förstå vilken värld vi lever i. Det går knappt att ta till sig, det känns som ett klipp taget ur en rå film. Det finns liksom inte att sånt här händer. Men tyvärr händer det, och det är vidrigt. Det är orättvist. Det finns egentligen inga ord för vad det är. Ja ni vet ju själva.. ni har säkert läst alla artiklar och sett alla nyhetsprogram det senaste dygnet.

Ikväll ska vi tända många ljus för de stackars människorna som är drabbade. Jag tänker på er alla och önskar att gårdagen aldrig hände.