Åh, jag sitter här och tittar genom förra årets konserter! Vilka underbara upplevelser det är alltså! Jag klagar lika mycket varje år över att vi är för dåliga med att lägga pengar på konserter. För det är så mycket mer än den sjuka känslan att få se sina idoler, det är hela grejen! Planeringen ett halvår innan, längtan, de oändligt långa köerna, de iskalla ölen som ökar fjärilarna i magen, spänningen, kaoslöpningen fram till första parkett mitt framför scenen, den ivriga känslan framtills förbandet trillar in på scen, då vet man att tiden snart är inne och glömmer nästan bort förbandet och känslomässigt laddar upp för tre, fyra fantastiska och helt sinnessjuka timmar av  glädje!!!

År 2009 var ett jäkligt fint konsertår, jag fick faktiskt två utav biljetterna i studentpresent och bara det var sjukt nog! U2 och Coldplay i augusti och sen barndomskärleken Backstreet Boys i december. Ja, alla tre var helt fantastiska på helt olika sätt.