När vi skulle sluta nian köpte mamsi en väldigt fin balklänning till mig, och vi ingick ett löfte. Att eftersom jag tvunget skulle välja den vars pris sved mest i plånboken, av alla i hela affären, så var jag tvungen att använda den nu när vi slutar trean. Ja visst!, det var inga problem när jag stod där i affären... Nu är vi snart här och jag står här med min långklänning. Det visar sig att de flesta ska ha korta små söta cocktailklänningar vilket jag själv hade velat ha. Har redan hittat två jag vill ha! Åh!, det är så fint.. Men, så provade jag den idag. Och ärligt talat så kände jag mig fortfarande fin i den, och den kan inte bli fel på Hilton där vi har vår studentbal. Dessutom har Malin ingått samma löfte med sin mamma så vi är fast, och har lovat varandra att ingen av oss får köpa en kort...