It really was magnificent

Det slog mig att jag inte ens har skrivit om konserten! Hur kan jag ha missat det? Har ju varit alldeles lycklig flera dagar efteråt, svävat på moln o grejer. Ja, hur som helst.. vi kom till Göteborg vid tretiden i lördags och handlade med oss mat för att sen sätta oss i kön. Halvsju var vi inne på Ullevi, och vi ville givetvis komma så långt fram som möjligt. Vi löpte över hela arenan för den stora scenen var naturligtvis längst bort på andra sidan =).. När vi kom fram trodde vi det var försent för att ta sig in i "hagen" som var närmst scenen och inhägnad... men vi fick syn på en ingång där det stod vakter som räknade in en o en eftersom där bara fick stå 3000 personer. Benne, Martin, Tobbe och jag var fyra lyckliga av de 3000. In kom vi och där stannade vi till strax innan halvett! Förband var Snow Patrol - helt fantastiskt bra band, underbar uppladdning!

Kvart i tio släcktes arenan ner, scenen fylldes med rök och in kom U2, en efter en. The Edge, Adam Clayton, Larry Mullen och sist men långt ifrån minst - Bono. HJÄLP!! vilken entré!!! Arenans närmare 60 000 åskådare fick gåshud och hysteriskt skrek och apploderade alla. Ja jävlar. Det var en upplevelse. Det var längesen jag var så lycklig! Alla de bästa låtarna var med, ljudet var perfekt, Bono gjorde sitt och mycket mer! Ja, det finns inte ord för hur bra det var. Perfektion! '

Jag tog en hel del bilder och vissa blev riktigt klara i färgerna, svårt att få bra bilder utan blixt på en ständigt rörande Bono!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback