Mamma följde mig till bussen som alltid, det känns som ett måste att någon vinkar av mig - samtidigt som det ibland gör det jobbigare. Idag var det dock inte så jobbigt, framtills att jag slängt in min packning i bussen, och på vägen ut från bussen slog jag i huvudet i luckan till bagageutrymmet.. Då rann tårarna trots att jag inte ens var ledsen, fy vad ont det gjorde :P. Hur som helst så har min flitiga mamma stickat lovikavantar till mig och de är så jäkla sköna och varma! Är de inte jättefina? Gillar det rosa till den gråa färgen! Passar bra till min marinblåa vinterjacka.